Full rulle
Den här helgen har det nog hänt mer än det gjort på hela veckan. Igår var jag på Västgöta nation, på deras klubbkväll Black&White. Man lär inte känna folk genom att sitta hemma så när jag hörde (såg på facebook) att en av mina kursare skulle dit så tog jag mod till mig och gick dit - ensam. Jag spanar efter någon jag känner i kön men nej, inga kursare i syne. Men så plötsligt plingade det till långt, långt bak i huvudet när jag ser en tjej ett par meter fram i kön. Är det inte...? Jojomensan, där står en forna bästa vän som jag inte sett på fyra år. Jag hängde med henne och hennes kompisar halva kvällen, tills jag ser mina kursare och råkar tappa bort mitt sällskap och istället hängde med kursarna under resten av kvällen.
I morse tog jag en tur runt stans olika studentboenden och upptäckte att inga av dem låg sådär jättelångt från min skola, trots den skrämmande stäckan på kartan. På eftermiddagen fikade jag med två kursare som jag nästan kan säga att jag känner och innan vi visste ordet av det hade fem timmar gått. Kvällen avslutades hos den där jag träffade i kön med en trivsam kväll framför Titanic.
Mycket har hänt som sagt. Helt plötsligt känner jag mig nästan hemma i den här stan. Jag börjar lite långsamt att bygga ett säkerhetsnät och det är inte så vilset i min värld längre. Men Uppsala finns i mitt hjärta och jag längtar hem till min egen stad. Nästa helg kan inte vara här fort nog.
