Tenta
Äntligen är tentan avklarad! Den har legat i tankarna i flera veckor och nu ska den bort. Det är det tentafester är till för! Nya kursen börjar imorgon men så farligt kan det inte vara dagen efter? Imorgon blir det ännu en tentafest, på VG nation. Får se om jag kan och hinner den kvällen eftersom jag ska på middag i malmö, men det skulle vara himlans kul att gå. Tydligen är vi lediga på torsdag så man har tid att ta igen sig från både tenta och sena nätter.
Milstolpe
Nästa milstolpe är här. Jag har nämligen hittat ett korridorrum, med förstahandskontrakt så jag kan flytta eller inte flytta när jag själv vill det. Inflyttning är inte förrän 1 april men det är inte som om jag bor på gatan som det är nu, så lite till ska jag väl kunna vänta. För det där rummet i alla fall. Ni skulle se det! Typ tre meter upp till taket och riktiga plankor i golvet. Tjejerna som bor där verkar jättetrevliga och det är bara sju rum i korridoren så man kan verkligen lära känna varandra.
Jag är lite over the moon att de valde mig framför alla de andra tjejerna som sökte (ja, det är en korridor bara för tjejer. Jag och mina nya kursare har kommit fram till att det är en lesbisk nudistkorridor, helt och hållet grundat på fördomar. Jag håller er uppdaterade på sanningsgraden i påståendet).
Jag kan inte fatta att jag äntligen ska få klara mig själv, utan någon som håller koll på mig, ser till att jag fattar rätt beslut och tar hand om saker åt mig. Jag kom på mig själv med att planera en resa till Ö&B för att köpa tvättmedel, för det har jag aldrig nånsin gjort förut. Jag fantiserar om att inreda sådär galet mysigt och längtar efter att få använda mina gigantiska ljuslyktor. Att flytta till något eget, något mer permanent än ett rum hos sin faster, det är stort. För mig.
Idag är jag överlycklig. Imorgon ska jag ta tag i tentaplugget igen men idag tillåter jag mig själv att vara villkorslöst lycklig för en stund.
Edit: självklart är det första april som är inflyttningsdatum, inte första mars.
Jag är lite over the moon att de valde mig framför alla de andra tjejerna som sökte (ja, det är en korridor bara för tjejer. Jag och mina nya kursare har kommit fram till att det är en lesbisk nudistkorridor, helt och hållet grundat på fördomar. Jag håller er uppdaterade på sanningsgraden i påståendet).
Jag kan inte fatta att jag äntligen ska få klara mig själv, utan någon som håller koll på mig, ser till att jag fattar rätt beslut och tar hand om saker åt mig. Jag kom på mig själv med att planera en resa till Ö&B för att köpa tvättmedel, för det har jag aldrig nånsin gjort förut. Jag fantiserar om att inreda sådär galet mysigt och längtar efter att få använda mina gigantiska ljuslyktor. Att flytta till något eget, något mer permanent än ett rum hos sin faster, det är stort. För mig.
Idag är jag överlycklig. Imorgon ska jag ta tag i tentaplugget igen men idag tillåter jag mig själv att vara villkorslöst lycklig för en stund.
Edit: självklart är det första april som är inflyttningsdatum, inte första mars.
Studiedag
Helgen tillbringades (ÄNTLIGEN) återigen i Uppsala. Gud vad skönt det var att få se välkända ansikten, människor jag inte behöver lägga energi på att lära känna utan bara kan slappna av och umgås med. Tidsbrist var min fiende men jag tror ändå att jag vann kampen. när jag kom hem såg jag att mamma gett mig en kokbok så jag undrar om hon hört talas om min köttfärssås-diet. jag kan laga andra rätter också (som nudlar!) men det kan ju alltid vara bra att utöka sin repertoar lite.
Idag var annars en speciell dag. Idag var jag nämligen på mitt första studiebesök ute i den riktiga världen. Det var inte alls som när man var på studiebesök med gymnasiet för vi var bara en elev per läkare. Min handledare jobbade idag på en lungklinik och jag fick följa med honom runt under dagen. Jag fick till och med vara lite aktiv och lugna en kille som höll på att svimma. När man hör läkaren beskriva exakt hur studenten ska skära ett hål in till sin lunga kan jag tänka mig att det är lite svårt att hålla sig lugn. Hade det varit jag som legat där hade jag nog mått värre än han gjorde.
Idag var annars en speciell dag. Idag var jag nämligen på mitt första studiebesök ute i den riktiga världen. Det var inte alls som när man var på studiebesök med gymnasiet för vi var bara en elev per läkare. Min handledare jobbade idag på en lungklinik och jag fick följa med honom runt under dagen. Jag fick till och med vara lite aktiv och lugna en kille som höll på att svimma. När man hör läkaren beskriva exakt hur studenten ska skära ett hål in till sin lunga kan jag tänka mig att det är lite svårt att hålla sig lugn. Hade det varit jag som legat där hade jag nog mått värre än han gjorde.
Full rulle
Den här helgen har det nog hänt mer än det gjort på hela veckan. Igår var jag på Västgöta nation, på deras klubbkväll Black&White. Man lär inte känna folk genom att sitta hemma så när jag hörde (såg på facebook) att en av mina kursare skulle dit så tog jag mod till mig och gick dit - ensam. Jag spanar efter någon jag känner i kön men nej, inga kursare i syne. Men så plötsligt plingade det till långt, långt bak i huvudet när jag ser en tjej ett par meter fram i kön. Är det inte...? Jojomensan, där står en forna bästa vän som jag inte sett på fyra år. Jag hängde med henne och hennes kompisar halva kvällen, tills jag ser mina kursare och råkar tappa bort mitt sällskap och istället hängde med kursarna under resten av kvällen.
I morse tog jag en tur runt stans olika studentboenden och upptäckte att inga av dem låg sådär jättelångt från min skola, trots den skrämmande stäckan på kartan. På eftermiddagen fikade jag med två kursare som jag nästan kan säga att jag känner och innan vi visste ordet av det hade fem timmar gått. Kvällen avslutades hos den där jag träffade i kön med en trivsam kväll framför Titanic.
Mycket har hänt som sagt. Helt plötsligt känner jag mig nästan hemma i den här stan. Jag börjar lite långsamt att bygga ett säkerhetsnät och det är inte så vilset i min värld längre. Men Uppsala finns i mitt hjärta och jag längtar hem till min egen stad. Nästa helg kan inte vara här fort nog.
Påfyllning
Igår kom det en stor tjock väska hemifrån med alla de grejer jag inte lyckades få med mig på tåget ner till Lund. Några klänningar, lite vårkläder (det är nästan vår i Lund men jag saknar snön) och såna där saker som man inte visste att man använde med är lite handikappad utan. Som headsetet till mobilen som jag aldrig använt förut men nu använder massor för att förhindra mjölksyra i min mobilpratararm. Nya lakan kom med också och det behövs, för den söta lilla hunden har dragit upp sand i min säng och det knastrar när jag försöker somna på kvällarna.
Ännu en gång har jag fått dra upp kartan för att fråga var jag var någonstans. Denna gången var det dock lite mer pinsamt eftersom jag var inomhus och bevisligen hittat till min destination. Förklaringen är att jag följde med lite kursare för lunch på läkarstudenternas klubbhus och inte lagt märke till vilken väg vi tog. Men skam den som inte vågar fråga! Jag hittade hem sedan, men jag måste erkänna att det trots allt inte blev någon träning. Jag missade mitt pass på grund av lunchen och jag orkade inte vänta två timmar inne i stan på nästa pass. När jag väl var hemma orkade jag inte gå tillbaka in till stan. Men idag blir det av! (?)
Ännu en gång har jag fått dra upp kartan för att fråga var jag var någonstans. Denna gången var det dock lite mer pinsamt eftersom jag var inomhus och bevisligen hittat till min destination. Förklaringen är att jag följde med lite kursare för lunch på läkarstudenternas klubbhus och inte lagt märke till vilken väg vi tog. Men skam den som inte vågar fråga! Jag hittade hem sedan, men jag måste erkänna att det trots allt inte blev någon träning. Jag missade mitt pass på grund av lunchen och jag orkade inte vänta två timmar inne i stan på nästa pass. När jag väl var hemma orkade jag inte gå tillbaka in till stan. Men idag blir det av! (?)
80 lakan
I söndags var jag på IKEA med min kusin och hennes mamma. Kusinen är mitt i planeringen inför hennes bröllop och när vi ändå var på IKEA passade hon på att köpa lite tyg att klä in stolarna med. Det landade på 80 lakan (tyg, inte pengar). Jag passade på att köpa mat istället. Ska jag vara ärlig var vet nästan därför jag följde med. Mat och matlådor.
Jag fick för mig att jag blivit sjuk men tyvärr tror jag bara det var en ursäkt för att slippa träna. Nu har jag dessvärre ont i ryggen av att sitta hela dagarna så jag misstänker att träning är oundvikligt. Imorgon blir det alltså pilates för mig, första gången jag provar det men finns det ingen första gång finns det inte heller någon andra gång. Som jag brukar säga. Eller nåt. Träning blir det i alla fall!
Det kanske är någon som undrar om jag gjort några framsteg här i lilla, lilla Lund. Svaret är att det går ganska bra. Det känns fortfarande lite tafatt med allt nytt och jag har inte hittat på så mycket med folk efter skolan, men det går ändå väldigt mycket framåt måste jag säga. Jag ser inte helt vilsen ut mellan lektionerna längre och jag har nog lärt mig en 15-20 namn redan. Sen att jag cyklade vilse två gånger igår kanske var ett litet bakåtsteg i utvecklingen. Jag skyller på att det var storm (vilket det verkligen var, det har blåst ner tak och allt möjligt här).
Nästa gång jag hör av mig kanske jag till och med hittar in till stan utan karta.
Jag fick för mig att jag blivit sjuk men tyvärr tror jag bara det var en ursäkt för att slippa träna. Nu har jag dessvärre ont i ryggen av att sitta hela dagarna så jag misstänker att träning är oundvikligt. Imorgon blir det alltså pilates för mig, första gången jag provar det men finns det ingen första gång finns det inte heller någon andra gång. Som jag brukar säga. Eller nåt. Träning blir det i alla fall!
Det kanske är någon som undrar om jag gjort några framsteg här i lilla, lilla Lund. Svaret är att det går ganska bra. Det känns fortfarande lite tafatt med allt nytt och jag har inte hittat på så mycket med folk efter skolan, men det går ändå väldigt mycket framåt måste jag säga. Jag ser inte helt vilsen ut mellan lektionerna längre och jag har nog lärt mig en 15-20 namn redan. Sen att jag cyklade vilse två gånger igår kanske var ett litet bakåtsteg i utvecklingen. Jag skyller på att det var storm (vilket det verkligen var, det har blåst ner tak och allt möjligt här).
Nästa gång jag hör av mig kanske jag till och med hittar in till stan utan karta.
Förkunskaper är fantastiska
Den här veckan har vi gått igenom det humana genomet, alltså hur DNA fungerar. Jag hörde på mina kursare att det här är riktigt knepigt att greppa. Själv tackar jag Mia Pontoppidan för hennes ingående lektioner i ämnet. Oj oj vad det känns skönt att redan kunna det mesta av det här! Nu kan jag istället fokusera på att lära känna mina kursare och komma ikapp lite i bondandet. Faktum är att jag var ute och lärde känna lite folk igår kväll.
Vi satt på Västgöta nation och pratade om lite allt möjligt men, den första frågan jag fick var vad jag hade i betyg eftersom jag kommit in som reserv, med den efterföljande kommentaren att då kunde ju nästan vem som helst komma in numera. Kändes inte jätteskönt kanske, men jag förstår ju att de som kämpat sig upp till 20.0 och får reda på att de inte egentligen behövt det kan känna sig lite bistra. Sen tycker inte jag att jag är så mycket sämre än dem för det. Hur bra man är på ett yrke hänger ju faktiskt inte ihop med hur mänga poäng man får på tentan.
Vi satt på Västgöta nation och pratade om lite allt möjligt men, den första frågan jag fick var vad jag hade i betyg eftersom jag kommit in som reserv, med den efterföljande kommentaren att då kunde ju nästan vem som helst komma in numera. Kändes inte jätteskönt kanske, men jag förstår ju att de som kämpat sig upp till 20.0 och får reda på att de inte egentligen behövt det kan känna sig lite bistra. Sen tycker inte jag att jag är så mycket sämre än dem för det. Hur bra man är på ett yrke hänger ju faktiskt inte ihop med hur mänga poäng man får på tentan.
På promenad genom stan
Jag har inga föreläsningar idag så jag passade på att vara hundvakt åt min fasters hund. Normalt går hon hem på lunchen för att gå ut och gå med Alba men idag kunde hon lyxa till det lite och fika med de andra på jobbet. Jag kanske har kollat lite väl mycket på tv men jag fick i alla fall för mig att vara värsta Cesar Milan och få hunden superlydig. Och det funkade faktiskt! Hon sprang inte före eller nånting och jag kände mig faktiskt lite stolt över min bedrift.
Jag måste säga att Alba gör det hela med att flytta hemifrån lite lättare. Imorse kurade hon ihop sig mot min rygg när jag låg och läste och efter promenaden hoppade hon upp och la sig i mitt knä. Jag får lite gratis närhet och kärlek helt enkelt. Jag är inte van vid att vara ensam annars, hemma var jag antingen med Viktor eller typ kollade på tv med pappa. Skulle jag vara helt ensam nu skulle jag bli sjuk av brist på närhet. Jag saknar att ha min älskling att krama när jag behöver det men den här söta lilla jack russeln gör det lite lättare för mig. Värre är det nog för Viktor...
Jag måste säga att Alba gör det hela med att flytta hemifrån lite lättare. Imorse kurade hon ihop sig mot min rygg när jag låg och läste och efter promenaden hoppade hon upp och la sig i mitt knä. Jag får lite gratis närhet och kärlek helt enkelt. Jag är inte van vid att vara ensam annars, hemma var jag antingen med Viktor eller typ kollade på tv med pappa. Skulle jag vara helt ensam nu skulle jag bli sjuk av brist på närhet. Jag saknar att ha min älskling att krama när jag behöver det men den här söta lilla jack russeln gör det lite lättare för mig. Värre är det nog för Viktor...
Studiehjälp
Fick precis reda på att min andra ingifta fasters gudbarn och gudbarnets man läst till läkare och är villiga att låna ut deras kurslitteratur till mig och det andra gudbarnets frus syster, som visar sig gå i samma diskussionsgrupp som mig. Jag har bara träffat dem en gång, på mina kusiners examen, så det kanske krävs ett förklarande samtal om vem jag är innan jag kan låna böckerna. Men ändå, om jag slipper betala 2000 kr på kursböcker för den här kursen känns det värt ett nervöst telefonsamtal.
Dag två
Idag var vi i Malmö för att ha en heldag i kursen professionell utveckling. Kursen går i stora drag ut på att inse och analysera sin egen roll i en grupp, hur man ger och tar emot kritik eller klagomål på rätt sätt och, framför allt, som ett redskap för att lära sig att undvika prestigetänkande och rivalitet i arbetslivet. De andra verkade tycka att dagen gick lite segt men jag tyckte att den var rätt intressant. Det kan i och för sig bero på att jag lärde känna min grupp lite närmare och mest var glad rent allmänt.
Jag fångades strax innan utgången av att någon spelade Comptine D'un Autre été (ja, jag googlade stavningen) från filmen Amelie från Montmartre. Om det finns något soundtrack som jag är absolut förälskad i, då är det soundtracket från den filmen. Jag gick tillbaka igen och det visade sig vara en av mina kursare som spelade på en flygel i entrén (jag gissar i alla fall att det var min kursare eftersom jag kände igen några som stod bredvid och lyssnade). Dagens höjdpunkt. Viktor, när jag kommer hem till Uppsala nästa gång kan du väl spela den för mig?
Dagens lågvattenmärke (höhö) var däremot när jag skulle tömma ut badvattnet och det istället flöt ut på golvet i en fin liten plaskpöl. Det blir till att rensa golvbrunnen ikväll.
Jag fångades strax innan utgången av att någon spelade Comptine D'un Autre été (ja, jag googlade stavningen) från filmen Amelie från Montmartre. Om det finns något soundtrack som jag är absolut förälskad i, då är det soundtracket från den filmen. Jag gick tillbaka igen och det visade sig vara en av mina kursare som spelade på en flygel i entrén (jag gissar i alla fall att det var min kursare eftersom jag kände igen några som stod bredvid och lyssnade). Dagens höjdpunkt. Viktor, när jag kommer hem till Uppsala nästa gång kan du väl spela den för mig?
Dagens lågvattenmärke (höhö) var däremot när jag skulle tömma ut badvattnet och det istället flöt ut på golvet i en fin liten plaskpöl. Det blir till att rensa golvbrunnen ikväll.
Första dagen i skolan
Första dagen i skolan och jag kände mig lika nervös som när jag började första klass. Ni vet hur det är, man tror att man ska gå vilse och att man inte ska hitta någon att prata med. Men jag hade inte behövt vara nervös alls. Redan när jag mötte upp kurshandledaren träffade jag en tjej som var reserv och skulle börja idag precis som jag. På första lektionen träffade jag en annan trevlig tjej och jag körde till och med "ursäkta vet ni var det här klassrummet ligger?" när jag kände mig löjligt ensam.
Efter lunch träffade jag min diskussionsgrupp och det verkade vara en trevlig skara människor som, lyckligtvis, upplyste mig om att vi ska in till Malmö imorgon. Det enda negativa med dagen är att jag fick släpa med mig FASS och läkemedelsboken på 20-minuterspromenaden hem. De väger en hel del...
Efter lunch träffade jag min diskussionsgrupp och det verkade vara en trevlig skara människor som, lyckligtvis, upplyste mig om att vi ska in till Malmö imorgon. Det enda negativa med dagen är att jag fick släpa med mig FASS och läkemedelsboken på 20-minuterspromenaden hem. De väger en hel del...
Uppstart
Idag är första dagen på mitt nya liv. I tisdags fick jag en reservplats på läkarutbildningen i Lund och igår flyttade jag ifrån allt jag någonsin känt för att börja min utbildning där. Det känns helt sjukt och än så länge känns det som om jag mest är på besök hos mina släktingar. Jag har sett stället jag ska till imorgon och vet var ICA ligger men så mycket mer än så vet jag inte. Tur att min släkting bor i Lund, annars hade jag varit helt vilse.
Jag är fortfarande ledsen över att jag var tvungen att lämna Uppsala, men jag börjar ändå tro att det skulle kunna vara en bra sak. Nu slängs jag ut med huvudet före och hinner inte riktigt tänka på att det är läskigt. Att det är stort att flytta hemifrån, att det är svårt att byta stad eller om läkare faktiskt är det perfekta yrket för mig. Jag tror att jag jämförde det med att plantera om ett träd. Man rycker upp rötterna och först är det lite svajigt men i slutändan mår man ändå bra av det. Och gör jag inte det är det väl bara att hoppa av och flytta tillbaka igen.
