Vaniljpajen

Igår kom det en stor tjock väska hemifrån med alla de grejer jag inte lyckades få med mig på tåget ner till Lund. Några klänningar, lite vårkläder (det är nästan vår i Lund men jag saknar snön) och såna där saker som man inte visste att man använde med är lite handikappad utan. Som headsetet till mobilen som jag aldrig använt förut men nu använder massor för att förhindra mjölksyra i min mobilpratararm. Nya lakan kom med också och det behövs, för den söta lilla hunden har dragit upp sand i min säng och det knastrar när jag försöker somna på kvällarna.

Ännu en gång har jag fått dra upp kartan för att fråga var jag var någonstans. Denna gången var det dock lite mer pinsamt eftersom jag var inomhus och bevisligen hittat till min destination. Förklaringen är att jag följde med lite kursare för lunch på läkarstudenternas klubbhus och inte lagt märke till vilken väg vi tog. Men skam den som inte vågar fråga! Jag hittade hem sedan, men jag måste erkänna att det trots allt inte blev någon träning. Jag missade mitt pass på grund av lunchen och jag orkade inte vänta två timmar inne i stan på nästa pass. När jag väl var hemma orkade jag inte gå tillbaka in till stan. Men idag blir det av! (?)

I söndags var jag på IKEA med min kusin och hennes mamma. Kusinen är mitt i planeringen inför hennes bröllop och när vi ändå var på IKEA passade hon på att köpa lite tyg att klä in stolarna med. Det landade på 80 lakan (tyg, inte pengar). Jag passade på att köpa mat istället. Ska jag vara ärlig var vet nästan därför jag följde med. Mat och matlådor.

Jag fick för mig att jag blivit sjuk men tyvärr tror jag bara det var en ursäkt för att slippa träna. Nu har jag dessvärre ont i ryggen av att sitta hela dagarna så jag misstänker att träning är oundvikligt. Imorgon blir det alltså pilates för mig, första gången jag provar det men finns det ingen första gång finns det inte heller någon andra gång. Som jag brukar säga. Eller nåt. Träning blir det i alla fall!

Det kanske är någon som undrar om jag gjort några framsteg här i lilla, lilla Lund. Svaret är att det går ganska bra. Det känns fortfarande lite tafatt med allt nytt och jag har inte hittat på så mycket med folk efter skolan, men det går ändå väldigt mycket framåt måste jag säga. Jag ser inte helt vilsen ut mellan lektionerna längre och jag har nog lärt mig en 15-20 namn redan. Sen att jag cyklade vilse två gånger igår kanske var ett litet bakåtsteg i utvecklingen. Jag skyller på att det var storm (vilket det verkligen var, det har blåst ner tak och allt möjligt här).

Nästa gång jag hör av mig kanske jag till och med hittar in till stan utan karta.

Den här veckan har vi gått igenom det humana genomet, alltså hur DNA fungerar. Jag hörde på mina kursare att det här är riktigt knepigt att greppa. Själv tackar jag Mia Pontoppidan för hennes ingående lektioner i ämnet. Oj oj vad det känns skönt att redan kunna det mesta av det här! Nu kan jag istället fokusera på att lära känna mina kursare och komma ikapp lite i bondandet. Faktum är att jag var ute och lärde känna lite folk igår kväll.

Vi satt på Västgöta nation och pratade om lite allt möjligt men, den första frågan jag fick var vad jag hade i betyg eftersom jag kommit in som reserv, med den efterföljande kommentaren att då kunde ju nästan vem som helst komma in numera. Kändes inte jätteskönt kanske, men jag förstår ju att de som kämpat sig upp till 20.0 och får reda på att de inte egentligen behövt det kan känna sig lite bistra. Sen tycker inte jag att jag är så mycket sämre än dem för det. Hur bra man är på ett yrke hänger ju faktiskt inte ihop med hur mänga poäng man får på tentan.

Jag har inga föreläsningar idag så jag passade på att vara hundvakt åt min fasters hund. Normalt går hon hem på lunchen för att gå ut och gå med Alba men idag kunde hon lyxa till det lite och fika med de andra på jobbet. Jag kanske har kollat lite väl mycket på tv men jag fick i alla fall för mig att vara värsta Cesar Milan och få hunden superlydig. Och det funkade faktiskt! Hon sprang inte före eller nånting och jag kände mig faktiskt lite stolt över min bedrift.

Jag måste säga att Alba gör det hela med att flytta hemifrån lite lättare. Imorse kurade hon ihop sig mot min rygg när jag låg och läste och efter promenaden hoppade hon upp och la sig i mitt knä. Jag får lite gratis närhet och kärlek helt enkelt. Jag är inte van vid att vara ensam annars, hemma var jag antingen med Viktor eller typ kollade på tv med pappa. Skulle jag vara helt ensam nu skulle jag bli sjuk av brist på närhet. Jag saknar att ha min älskling att krama när jag behöver det men den här söta lilla jack russeln gör det lite lättare för mig. Värre är det nog för Viktor...

Fick precis reda på att min andra ingifta fasters gudbarn och gudbarnets man läst till läkare och är villiga att låna ut deras kurslitteratur till mig och det andra gudbarnets frus syster, som visar sig gå i samma diskussionsgrupp som mig. Jag har bara träffat dem en gång, på mina kusiners examen, så det kanske krävs ett förklarande samtal om vem jag är innan jag kan låna böckerna. Men ändå, om jag slipper betala 2000 kr på kursböcker för den här kursen känns det värt ett nervöst telefonsamtal.

Idag var vi i Malmö för att ha en heldag i kursen professionell utveckling. Kursen går i stora drag ut på att inse och analysera sin egen roll i en grupp, hur man ger och tar emot kritik eller klagomål på rätt sätt och, framför allt, som ett redskap för att lära sig att undvika prestigetänkande och rivalitet i arbetslivet. De andra verkade tycka att dagen gick lite segt men jag tyckte att den var rätt intressant. Det kan i och för sig bero på att jag lärde känna min grupp lite närmare och mest var glad rent allmänt.

Jag fångades strax innan utgången av att någon spelade Comptine D'un Autre été (ja, jag googlade stavningen) från filmen Amelie från Montmartre. Om det finns något soundtrack som jag är absolut förälskad i, då är det soundtracket från den filmen. Jag gick tillbaka igen och det visade sig vara en av mina kursare som spelade på en flygel i entrén (jag gissar i alla fall att det var min kursare eftersom jag kände igen några som stod bredvid och lyssnade). Dagens höjdpunkt. Viktor, när jag kommer hem till Uppsala nästa gång kan du väl spela den för mig?

Dagens lågvattenmärke (höhö) var däremot när jag skulle tömma ut badvattnet och det istället flöt ut på golvet i en fin liten plaskpöl. Det blir till att rensa golvbrunnen ikväll.